Havsmannen.


Igår lyssnade jag klart på Havsmannen, om jag börjar med en bok så läser/ hör
jag så gott som alltid till slutet.
På rak arm kan jag bara minnas en bok som bara blev för mycket :
" De fattiga i Lodz " antagligen var jag redan så fed up av livet att det inte gick att ta in mer.
Boken befinner sig hela tiden på gränsen till vad man kan uthärda, utanförskap, mobbing, djurplågeri, ondska och sadism och när ett sjöodjur fastnar i en trål och hålls inspärrad i en sjöboda nere vid hamnen tänkte jag först: äähmen vad fan??
Ska jag sluta läsa eller ge den en chans??
Det blev det senare och Havsmannen kom in i handlingen som en slags räddare och befriare både för mig och Nella bokens huvudperson.


Ambivale´ns, kluvenhet, vacklan (mellan intressen), konflikt mellan motstridiga impulser, känslor eller föreställningar.
Ett vanligt exempel på ambivalens är känslan av både kärlek och hat mot en person.
 
Att man utvecklas till en ambivalent person grundar sig så klart i barndomsupplevelser.Syftet med inlägget var inte ältande i det förflutna.
Valsituationen just i detta nu var att ta bort den svarta bakgrunden på bloggen som jag är så spyless.
Varför tvekan har varit så stor beror på bilderna som oftast är gjorda för en svart bakgrund.
Men who the fuck cares ??
Hur som helst har detta resulterat i att jag skriver på tre (3) bloggar samtidigt och det blir så klart varken hackat eller malet.