Då var man ett år äldre, den här sommaren har varit som lång dags färd mot natt.Därför är det extra roligt att jag har så fina barn.Som på sitt sätt visar mig sin uppskattning, det värmer i modershjärtat.
 
 
 

Nu lyfter jag blicken.....

Ja, jag lever....även om jag tillbringat sommaren med huvudet nedstucket i sanden, mest hållit mig för mig själv.Vad det beror på går inte riktigt att förklara...istället för att låtsas som om allt var okey drog jag istället in handbromsen någon gång i Maj. Och efter en rätt svart tid börjar jag sakta men säkert ta mig ut på banan igen....ni är ju många som undrat.Men få som frågat mig rakt ut men ändå funnits där, stort tack ♥