Krakel Spektakel, Kusin Vitamin hängde och slängde i en gardin.

Gårdagskvällen tillbringade Maritha och jag tillsammans men Sonia och Kalle. Vi halstrade lax i bagarstugan och pratade gamla minnen hela kvällen. Farmor och farfar flyttade ut till den varje sommar och "bynningen" stängdes, där fick man inte alls vara då. Farmor storstädade den på sommaren och sen skulle den väl stå fin och orörd tills det var dags att flytta in igen på hösten.Som barn var vi mycket hos våra mor och farföräldrar.
En utav årets höjdpunkter när vi var barn det var när "faster Sonia" och Kalle kom hem.
Alltid hade hon med sig små  originella presenter från Stockholm.
En jul så fick jag en boa att ha runt halsen, den var min käraste ägodel ett långt tag. En annan gång fick vi en LP-skiva med Krakel Spektakel. Att äga en barnskiva på den tiden, det var stort !
Den snurrade på skivspelaren varv på varv, annars var det Little Gerhard, Gunnar Viklund och Siv Malmkvist vi spelade. Det är den musik vi växte upp med hemma och Elvis förstås.

Än idag kan jag många av Lennart Hellsing's visor.

"  Här dansar herr gurka
både vals och mazurka.
Grön är herr gurka
grön är hans bror.
Båda har strumpor
men ingen har skor "       




<p style="white-space:nowrap

Äntligen !

Funderar på att byta namn till "Gnällbloggen", efter att ha sett all denna ordspya.



                                                IDAG

Nu stängde jag dörren för sista gången i gamla lägenheten. Med en sådan lättnad att det inte går att beskriva.
Igår var mina planer att göra allt klart men då stupade jag på mållinjen, idag blev det äntligen färdigt.Hoppas att jag aldrig hamnar i den här situationen någonsin mer!
Det här har varit en mardröm från början till slut!
Om det inte varit en sådan stor tröst att det är en flytt till min nya fina lägenhet så vete f-n om jag klarat det!

När det blev tal om att byta lägenhet och jag hittade den här, så trodde jag först aldrig att den skulle bli min.
Då det var klart tog det flera veckor innan jag verkligen fattade att den var det, varje gång jag sätter nyckeln i dörren och kliver in här så känner jag en sådan enorm glädje att det är här jag bor!

Nu först har jag också fattat vilken segregering det är i Kalix, eller så klart i alla tätorter och städer.
Det upplever man inte lika tydligt då man bor i en by, där är man mycket mer blandade. Barnfamiljer, ungdomar och pensionärer.
Här där jag bor nu pågår ett generationsskifte, från åldringar som har flyttat in då området byggdes till 40-talisterna.
Som nu håller på att ta över och så jag med kanske två, tre till jämnåriga. Inga barnfamiljer, enda gången man ser barn är då barnbarnen, eller kanske till och med barnbarnsbarnen kommer och hälsar på.
Men som sagt det har jag ingenting emot alls, här är allting så välskött och "rent" fina blomrabatter inget skräp som virvlar omkring.

Hur har jag blivit en sådan här djävla snobb?
Nej det är jag inte men när man inte orkar allt som förut så är det skönt att leva ett bekvämt liv (utan snöskottning och vedtravning) i en lägenhet som är i bra skick och kräver minsta möjliga arbetsinsats.
När man dessutom som jag tillbringar mesta tiden hemma så är det så klart där man ska satsa krutet.

Som exempel kan jag visa dessa bilder jag tog idag då jag skulle tömma garaget, och den här synen mötte mig:






En mur av säckar med vita små kulor har varit staplade emot mig, den här "snön" har sipprat ut från dom in på golvet på min sida. Då jag sade upp lägenheten sa jag till om att hon på kontoret får ringa mina garagegrannar (som jag naturligtvis aldrig sett röken av) vad skulle dom där och göra då dom använder garaget som förråd??
Att dom får ta bort dom, när vi höll på och köra mina möbler såg jag två gubbar som var där och lastade skrot på ett släp.
När jag sen var till garaget upptäckte jag att det fanns ett skrotupplag dolt bakom dom där säckarna.Och då dom började röra i dom så läckte det naturligtvis ut en massa från dom in i mitt garage.

Helt förbi av trötthet åkte jag då dit efter att lägenheten var klar och tänkte att jag sopar ihop allt och skyfflar över det till dom igen.
Men då jag öppnade dörren rann allt över och jag åkte till kontoret, där blev jag sittande en lång stund då en av alla damer som kommit hit till Sverige och sin stora kärlek för att få ett bättre liv, var före mig.

Hon intresse alla lägenhet.
 Ja men du står i kö för en 1:a sa tjejen.
Nej alla lägenhet !
Men det blir ledig en 1:a du är på 3:dje plats i kö på den, sen blir det en till snart, jag sätter dig i kö där också.
Så nu har den "stora kärleken"  tydligen visat vad den egentligen var värd.

Då det äntligen blev min tur sa jag att hon får skicka dit någon och titta i garaget, för nu vägrar jag ta upp deras skit!
Nu är jag klar och om ni har en annan uppfattning så får ni väl höra av er!



Det är i den sinnesstämmningen det här inlägget har kommit till kanske ni som läser förstår.
Men det som retar mig är att hyresvärden skickar ut skrivelser med förhållningsorder om att skotrar och mopeder inte får förvaras i garaget, vem äger dom? Ungdomar så klart, men att dom här medelålders gubbarna får ha det som skrotupplag, går det bra?

Efter lite mat och en dusch så känns allt bättre, en stor sten har lyfts från mitt hjärta, vilken härlig känsla att veta : Nu är det färdigt! 
Det ska jag fira med att gå ut på balkongen och sitta och bara njuta av den helt underbara sommardagen.




Dagen efter.....

Igår var vi till Baskeri och firade Maritha,som har hunnit ikapp mig, nu är vi lika gamla en månad, då vi är Psuedotvillingar. Där hade varit "öppet hus" hela dagen. Så många hade redan åkt då vi kom. Det är inte så lätt att fånga alla på bild samtidigt, sist var på Patrik's lillkille John's dop, men då var tyvärr Evelina inte med. Nu var hon här men då fattades en stor del av dom äldre barnen. Så det blev ingen gruppbild.
Vädergudarna var också på Maritha's sida så alla fick njuta av hennes speciella dag i sol och ljumma vindar,en sådan där riktig "Baskeridag" vi kunde sitta ute och äta Kalle's fantastiskt goda mat och Ulli's hembakta tårta, som också var jättesmaskig :-)
Nästa år firar vi också jämt ett par gånger, då gör vi ett nytt försök att få alla på bild, närmare bestämt 26/4.Lyckas det inte då så har vi en chans till 30/5 om dom inte smiter iväg:)



Mer bilder finns på Pixbox, klicka på bilden nedanför, så kommer ni dit :-)