IDAG ÄR FÖRSTA DAGEN I MITT NYA LIV ............

Ingenting stort har hänt, jag har inte vunnit på lotto, inte fått barn (Gudbevare mig) inget ont om mina 3 underverk.
Funnit min stora kärlek (hittat redan).
Nej jag har varit ute på Erikön, vadå? Ja för mig betyder det barndom, där sprang vi omkring, lärde oss simma, byggde kojor. Satt i båtar som vi ägde och kunde åka med var vi ville, lekte att vi bodde i sjöbodarna. Metade (då vågade jag ta i en mask) tittade på dom STORA båtarna som kom in till ASSI på den tiden.

Laddad med lunch i kylbag + solstol åkte jag iväg på morgon, var var var ska jag fara?
Då kom jag på Erikön, där var så härligt så jag stannade i tre timmar, kunde knappt slita mig därifrån. Men ingen sololja och lite huvudvärk från solen , tog mig tillbaka till verkligheten igen.
Nu är jag nytankad med endorfiner som räcker länge.
Det är ju alltid dom här dagarna man minns, i längden. Och den här kan jag leva på länge.



Här kommer kustbevakningen, har nog bara varit på en nöjestripp den här fina dagen.





Lite av Kvarnö i grodperspektiv.




Det stora havet ........



En av många båtar som passerade, vilken trafik ut till holmarna.



Mer kvarnö.

Sen åkte jag förbi och tittade på tomten i våna, där är ju så fin utsikt oj oj oj men mkt att göra.
När jag kommit så långt blev Baskeri nästa stopp. Till Jocke & Sofia stötte på morsan där hon var på väg till Kalix med Rasmus, föräldrarna hade varit på "genrep" i kyrkan.

 Eveooe & Thomas hade åkt till Happis, annars så sover dom där när evveoe jobbar.Så dom träffade jag inte.

Men som sagt den här dagen har varit jättefin, men skinnet bränner så nog har solen tagit idag.
Kanske den sista riktiga sommardagen, vi är ju snart inne i Augusti, så frm nästa vecka kommer en hel del att hända.

FAN VAD JAG GILLAR ER FINNAR.........

Jag bara älskar alla dom här, och många fler men dom sparar jag till en annan gång. Kanske påminner dom om barndomen och  när vi var till Torneå jämt och handlade. Inte dom här fina sakerna förståss, men lakrits och lejon var inte så dumt det heller.

               
     

           

Annars då? Ja idag har jag varit & vattnat på gravarna, på mormor & morfar′s måste vi plantera om lite. Det har börjat vissna där. Men dom andra är fina. Gick omkring där ett tag men det var hett som i ..........
Vilket makabert intresse eller hur men det måste göras och jag gillar att gå där.

Sen bestämde jag mig för att äta middag på korvkiosken, skadar väl inte att gå upp några kilo. Hade en naiv ide om att gå och äta i Grodparken men men , ja jag har läst att dom har samma problem i Lule : )  En parisare med majonäsgurka blev det idag. Och den åt jag i bilen för sen skulle jag handla lite på Domus, nej COOP heter det väl nuförtiden?
 
När jag kom hem ringde eveooe och ville att jag skulle komma på Chili heter det så? Nyss var det ju Vero Moda.
Och kolla på klänningen hon lagt undan till bröllopet.
Ha Ha man har väl varit med förr.... kolla på? Nåväl sen så fattades det förstås ett par passande skor till klänningen så vi gick till Gallerian och kollade, och där dyker hon som föranleder alla dessa inköp upp... själv i ett desperat behov av komplettering.
Nåväl det blev inga skor iaf. 

Och Eveooe går inte att nås nu på ett tag, hon har nämnligen tappat sin mob på sjöbotten i Baskeri båthamn.
Men hon skyller på Thomas den här gången. Ja detaljerna går jag inte in på. Men nu har hon skickat efter en ny jag har tappat räkningen för vilken i ordningen.
Lilla söta nuttesnuttan hon är sig lik.








                                                                       

Kalix - Lovikka - Kalix Femhundrafemtioelfte gången.

Så var jag då hemma igen, denna helg började ju i sorgens tecken, med Elin′s begravning. Lilla Elin henne har man ju en hel del minnen av, men det starkaste jag har var när vi var ute och seglade med henne och Pekka.
Vi gick på grund 2 ggr på samma resa !! Det här var kring Trutskär nära Sångberg′s stuga för Leo kom och bogserade lös oss. Elin fick bommen i huvudet och flög in i kajutan, och Pekka stod och blåste i ett horn som en galning det hörde väl Sångberg tillslut och kom till undsättning.
Efter det kommer jag inte ihåg om det blev några mer seglatser med dom. Men den här slutade ju lyckligt iaf.
Men dom var jättesnälla med oss när vi var små, och Elin sa DJÄO efter varje mening, det tror jag hon slutade med, jag kommer inte ihåg att hon sa det sen när hon blev gammal.
Men vi har ju inte träffats så mkt sen jag blev vuxen.

                                       




Direkt jag kom hem efter begravningen bytte jag om och kastade mig i bilen för att köra över 20 mil. 







Som tur var så hade Kalle lagat mat, och det var ju nästan kväll så det blev inte så mkt mer den dan, vi segade oss igenom Alexander den store och stupade sen i säng.

På Lördag åkte vi till Tärendö och kollade på en aktion, men vi gjorde inga fynd där, när vi kom hem så började Kalle klippa buskar, med sin nya eldrivna häcksax och jag slängde mig i solstolen.



Sen på kvällen gick vi runt byn så Kalle får träna upp foten. Det gick riktigt bra, ärligt talat trodde jag inte han skulle klara det men det gjorde han, det var det längsta han gått sen busskraschen på Alla hjärtans dag.


Pratade med morsan i telefon, mest om sorgen vi alla ska ta oss igenom på olika sätt. Låter ju lite konstigt när jag nyss skrivit om Elin och hennes begravning, men det här är en djup, svart , bottenlös sorg och förlust som jag för min del knappt kan nudda vid ännu.






Det här är väl antar jag någon slags sorgbearbetning, för mig är det lättare att skriva ner mina tankar än att tala med någon, nej jag klarar inte att tala om det, men skriva går lättare och man får ju då också uttrycka sina tankar som jag förstått att en del undrar över.
Ja jag klarar det här, har man levt så dör man aldrig, man finns alltid kvar i hjärtat hos personer man levt nära.